Senast ändrad 2006-06-25
Denna text är ursprungligen en predikan ifrån 1999-06-20. En del bibelord citeras inte texten utan är länkar till sidfoten där de citeras.
Vem säger Gud att Han är?
[OBS! Denna predikan kan på sina ställen, till exempel i slutet av första stycket, bli lite djup. Om du tycker det är jobbigt är det bara att hoppa över den biten.]
Om vi börjar med att tänka på något riktigt stort. Större än planeter. Tänk på det absolut största du kan. Glöm universum och ta till 78 gånger större. När jag höll predikan var det en vän på första bänk som sade "Det går inte". Och visst har han rätt. Man kan inte tänka utan det blir så stort att det nästan börjar svindla. Försök sedan tänka på att Gud är så oändligt mycket större ändå. Vi kan verkligen inte förstå hur stor Gud är. Och när det handlar om så stora saker att det inte går att tänka på det så finns det ju så klart inte heller några ord för det heller. Förhoppningsvis känner du till något om historien om Mose och den brinnande busken. (Om inte annat kanske du har sett "Prinsen av Egypten".) Mose frågar Gud vem Han är och Gud svarar: "Jag är den Jag Är" (2 Mos 3:14), eller som det engelska "I am that I am" kan tolkas: "Jag är att jag är", vilket nästan känns bättre. Detta är tveklöst ett av världshistoriens mest mystiska uttalanden. Tänk dig att du träffar en ny människa och frågar vad han/hon jobbar med; "Ah, du vet, jag jobbar med att jag jobbar"...
Man kan tänka sig att när Gud skall svara Mose så säger Han "Jag är..." och så minns att Mose är en stackars liten människa som inte kan förstå, så han fortsätter "...den Jag Är". För som vi sagt ovan går det inte, inte heller för Gud, att sätta ord på vem Han är. Han är allt, Han är fullkomlig och alltings fullkomnare.
Han säger "Jag är". Jag - han är alltså en person och inte kraft eller en världssjäl som en del stora religioner tror på. Samtidigt så är Han. Inte var. Livets och existensen klimax. Han är självexisterande och är inte beroende av någon eller något annat för att finnas till. ("Ty liksom Fadern har liv i sig själv, så har han gett åt Sonen att ha liv i sig själv.", Joh 5:26).
"Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till." (Joh 1:3, SFB).
Jag har fått mig berättat att enligt gammalt hebreiskt synsätt så är det första av de 10 budorden den vers som står före "vårt" första: "Jag är Herren din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset." (2 Mos 20:2; de budord som vi räknar som nummer nio och tio i vers 17 räknas av hebreerna som ett enda). När Gud sedan fortsätter med att säga "Du skall inte ha andra Gudar vid sidan av mig. ... Du skall inte... ... Du skall inte...". Så kan det också betyda "Du behöver inte"... Vad Han alltså säger är "Jag är Herren din Gud och därför behöver du inte mörda, begå äktenskapsbrott, stjäla, ha andra gudar..."
På samma sätt är det när Gud säger "Var frimodig och oförfärad" (till exempel säger Han så till Josua i 5 Mos 31:23). Han säger alltså "Du kan vara frimodig och oförfärad därför att Jag Är är med dig."
Vi hoppar till nya testamentet och tittar på ett uttalande Jesus gör om vem Han är. Joh 14:6: "Jesus sade till honom: "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig."". Jesus säger inte "Jag är en väg och en sanning och ett liv", utan "Jag är Vägen och Sanningen och Livet". Vilket anspråk Han gör! Ludvig XIV lär ha sagt "Staten det är jag!", och det kan man tycka är ett väldigt anspråk. Men Jesus säger alltså "Jag är vägen och sanningen och livet.". Jag tror att detta är en sorts försök att sätta männskliga ord på "Jag Är". Att ta vissa bitar av detta ogreppbara och göra detta något mer förståligt för oss. Vad är det då Han säger egentligen?
Vägen
I detta sammanhang betyder vägen lära eller handlingssätt. Jesus säger inte "Jag skall visa er vägen", som så många andra religionsgrundare. Jesus säger "Jag ÄR vägen". Han är så som vi skall göra. Han visade det med hela sitt liv. Han (som är Vägen) är fast och evig, medan vi uppmanas till förflyttning!
"Gråtande skall de komma, men jag skall leda dem där de går bedjande fram. Jag skall föra dem till vattenbäckar på en jämn väg där de inte skall stappla." (Jer 31:9a-b, min kursivering)
"Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den." (Jak 1:5). Vi skall be och fråga Gud vilken väg vi skall gå. Vi går på Vägen (som är Jesus) och om vi inte avviker från den så kommer vi rätt. Vi kommer fram till det mål som väger leder till. Vi måste dock komma ihåg att följa vägskyltarna (Bibeln).
Vi märker om vi kommer av Vägen och hamnar i diket. "Och vare sig du viker av åt höger eller vänster, så skall dina öron höra detta ord ljuda bakom dig: "Här är vägen, gå på den."" (Jes 30:21)
Har du någon gång kört bil och plötsligt undrat "Är jag fortfarande på vägen"? I så fall kan jag nästan slå vad om att du varit långt ute skogen eller något. Då har man från början varit på avvägar och kommit bort ifrån huvudleden och sedan undrat "är jag kvar på vägen?"
"Hur många är mina synder? Visa min överträdelse och synd." (Job 13:23). Precis som Job gör här måste vi minnas att be Gud att tala om för oss om vi har syndat och att ge oss ångerfulla hjärtan. Det är en av den helige Andes främsta arbetsuppgifter. Då kan vi säge "Ty jag känner mina överträdelser och min synd är alltid inför mig." (Ps 51:5). Alltså: Vi ber Gud att tala om för oss om det finns något som är fel i vår relation med honom - om vi kommit av Vägen, Han gör oss medvetna om synden och vi får be om förlåtelse. Be om att bli upplockade ur diket och satta på Vägen igen. Kom ihåg att en oklar, fördömande ångerkänsla aldrig kommer ifrån Gud. Fördömmelse kan komma ifrån Satan men aldrig ifrån Gud ("Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus.", Rom 8:1).
Ute på Vägen skall vi varken vara som hästar eller åsnor (Ps 32:9 se fotnot). Vi skall inte springa som galningar och vi skall inte heller snigla fram utan hålla den rekommenderade hastigheten. Både om man åker för fort och om man åker för långsamt så innebär det en trafikfara och båda orsakar att man inte kommer fram i den tid det är planerat.
Vi måste även minnas att lyssna på trafikradion (biblisk undervisning) och vi måste ta hänsyn till våra medtrafikanter, precis som på vilken väg som helst.
Sanningen
När Jesus säger att Han är Sanningen, så gör han egentligen två mycket viktiga uttalanden. För det första påstår Han att det finns en en absolut sanning, vilket inte är alls självklart för många människor i världen idag, speciellt bland unga västerlänningar. Men Jesus säger dessutom att Han är Sannigen. Alltså Sanningen finns inom Honom. Den bor inom Honom, precis som den bor inom oss genom den helige Ande. "Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han föra er in i hela sanningen." (Joh 16:13a)
Om jag minns rätt (maila gärna om du vet) så står det över ingången till domstolen i Washington: "The truth shall set you free", "Sanningen skall göra er fria" (se Joh 8:32 se fotnot). Sanningen är ju det bevis som verkligen håller i en domstol och den är det enda som kommer att låta oss gå fria på domens dag (se t.ex. Upp 20:11-15). Därför gäller det att vi känner Jesus, som är Sanningen, och att vi har den inom oss. Det var Sanningen som vittnade om att Jesus var Guds Son och det är Sanningen som vittnar inom oss att vi är Guds barn (1 Joh 5:6b, Rom 8:16 se fotnot).
"Men den tid kommer, ja, den är redan här, då sanna tillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty sådana tillbedjare vill Fadern ha. Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning." (Joh 4:23-24). Vi behöver ha Sanningen för att kunna tillbe Gud på ett sätt som behagar Honom och för att verkligen nå fram till Hans hjärta med vår tillbedjan.
"Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er." (Joh 14:26). Den helige Ande är här för att påminna oss om Jesu undervisning och Guds Ord. Det är inte tänkt att det skall vara vara svårt att lyckas leva med Gud, så att vi hela tiden måste tänka på vad Bibeln säger om hur vi skall leva och vad vi skall göra och inte göra och så vidare. Om det är några surfande föräldrar därute som läser detta så vill jag bara fråga om ni någonsin har funderat på att elda upp era barns läxböcker? Jag skulle inte tro det. Föräldrar vill inte försvåra sina barns skolgång. Man vill ju istället hjälpa dem. Inte så att man ringer matteläraren och ber att ens barn skall slippa läxor. Man vill ju fortfarande att de skall lära sig, även om de ibland tycker det är jobbigt. Begrunda ett tag följande citat av C.S. Lewis:
"Med en enkel teckning, gjord i all hast för att roa ett barn, gör en konstnär sig kanske inte mycket besvär; han kanske nöjer sig med det, även om det inte är riktigt sådant som han avsåg att det skulle bli. Men med sitt livs stora tavla - det verk han älskar (fastän på ett annat sätt) lika innerligt som en man älskar en kvinna eller en mor ett barn - gör han sig oändlig möda och skulle utan tvivel därigenom bereda tavlan oändlig möda, om den ägde medvetande. Man kan föreställa sig att en tavla, som ägde medvetande, sedan den suddats ut och skrapts och påbörjats på nytt för tionde gången, skulle önska att den endast vore en snabbskiss, vars utförande vore över på en minut. På samma sätt är det naturligt för oss att önska att Gud hade tilldelat oss en mindre ärofull och mindre mödosam bestämmelse, men då önskar vi oss inte mera kärlek utan mindre." 1Gud låter oss ganska ofta gå igenom saker som känns jobbiga. Detta för att vi skall lära känna Sanningen och bättre förstå Guds vilja. Sanningen hjälper oss vara lydiga Gud och Hans Ord och bli mer lika Jesus. Men eftersom Jesus säger att Han är Sanningen så förstår vi att vi har en bit kvar; vi har en del prövningar till att gå igenom och en del Sanningar att förstå.
Livet
Jesus påstår sig inte vara "upplevelsen". Det är inte någon engångsgrej eller typ av "happening", utan ett liv. Och rentav livet. Det som Gud kallar liv, som Han har skapat oss till, det är livet tillsamman med Jesus. Han säger inte att Han är döden eller domen. Den kommer, men som vi sett ovan så kommer Sanningen sätta oss fria. Alltså, Jesus visar genom att vara vägen hur vi skall leva. Men Han visar också att vi skall leva. Inte leva - att bara fördriva tiden i en massa religiösa mönster och värma bänkar på söndagarna - utan LEVA!; att vi skall blomstra i glädje, mångfald, frihet och kreativitet. "Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd." (Joh 10:10b)
[Hela meningen]
"Jag är vägen och sanningen och livet.". Det står inte eller. Det går inte att välja ut det som passar, utan det står och - det gäller samtidigt. Man kan inte bara få livet men inte följa vägen. Det är allt eller inget.
Ingen kommer till Fadern utom genom mig.
Detta betyder dels att ingen kan komma till himlen utan Jesus. Men det betyder också att ingen kan komma till Faderns famn och motta Hans tröst och frid utom genom Jesus.
Vi har nu tittar på ett bibelord från Gamla Testamentet och ett ifrån Nya Testamentet om vem Gud säger att Han är. Det är endast två grundläggande bibelord och i Bibeln står det oändligt mycket mer om vem och hurdan Gud är; till exempel beskrivs Gud som oföränderlig, allvis, helig, rättvis, nådig, trofast och barmhärtig. Jag rekommenderar var och en att studera mer om detta på egen hand. Här och nu skall vi avsluta med att titta på vad ovanstående två bibelverser bör får för konsekvenser i våra liv.
Konskevenser
Vi behöver, kanske för det första, försöka börja förstå det otroliga i att Han kallar oss vänner (Joh 15:15 se fotnot). Denna väldige Gud som är vägen, sanningen och livet, Han kallar oss vänner. Vi behöver också fundera på om vi ser Gud som den Han själv säger att Han är. Ser vi Honom som en vän som alltid finns till hands eller som något man bara vänder sig till i nödfall? Ni som sett Fragglarna vet vad jag menar om jag säger "Den Allvetande Skräphögen". Är det så vi ser på Gud? I en kyrka i hemtrakten finns på anslagstavlan en lapp där det endast står "Är bönen din ratt eller ditt reservhjul?".
I en familj älskar man varandra på grund av familjebanden. Inte på grund av hur många eller hur dyra julklappar man får, eller hur mycket hjälp man får av varandra. Man älskar sin far för att han är far. Vi behöver lära oss att älska vår himmelske far för att han är Fader. När Mose frågade Gud vem Han är kunde Gud svarat att "Jag är den som kommer befria ditt folk ifrån slaveriet", "Jag är den som kan hela sjuka" eller "Jag är den som kan väcka upp döda". Men det sade Han inte, därför att Han vill bli älskad bara för den Han är. Och Han vill bli efterföljd för den som Han är och inte för det som Han gör, för det som Han ger eller för det som Han hjälper oss med.
Vi behöver verkligen bli Guds barn, inte bara i det att vi är födda på nytt. Utan att verkligen bli som barn. Alla minns vi väl när vi var små och sade till våra kompisar att "Min pappa vet ni, han är starkast i hela världen!", "Min pappa han kan bygga en så här stor bil!". Så behöver vi bli med Gud!
Min gode vän Magnus brukar emellanåt påminna om att vi inte skall säga till Gud hur stora våra problem är, utan att vi skall säga till problemen hur stor Gud är! "Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd" Ords 3:5
Vi går på vägen mot himlen, vi har sanningens Ande och vi lever!
Vi kan vara fria för Han är den som räddar oss ur all fångenskap.
Vi kan vara glada för Jag Är låter oss bli frälsta!
Vi kan vara frimodiga för Han som ÄR är med oss intill tidens slut!
Genom Bibel, Guds Ord, så har vi Hans ord på det; bokstavligt talat!
Gå DÄRFÖR ut och gör alla folk till lärjungar!
