JesusSidan.com :: Tillbed Gud oavsett omständigheter

Senast ändrad 2007-10-20

MP3: Ladda ner

Ladda ner Flash för att kunna lyssna direkt!
[Bättre ljud efter 35 sekunder]

Tillbed Gud oavsett omständigheter

Bönesvar genom tillbedjan

Matteus 15:21-28:

"²¹ Jesus lämnade platsen och drog sig undan till området kring Tyrus och Sidon. ²² Då kom en kanaaneisk kvinna* från dessa trakter och ropade: "Herre, Davids Son, förbarma dig över mig! Min dotter är svårt besatt." ²³ Men han svarade henne inte med ett ord. Hans lärjungar gick då fram och bad honom: "Skicka i väg henne! Hon följer ju efter oss och ropar." ²⁴ Han svarade: "Jag är sänd endast till de förlorade fåren av Israels hus." ²⁵ Men hon kom och föll ner för honom och sade: "Herre, hjälp mig!" ²⁶ Han svarade: "Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna." ²⁷ Hon sade: "Jo, Herre, också hundarna äter smulorna som faller från deras herrars bord." ²⁸ Då svarade Jesus henne: "Kvinna, din tro är stor. Det skall bli som du vill." Och från det ögonblicket var hennes dotter botad."

Jag vill instämma med Jesus att denna kvinnas tro var stor - helt klart större än min tro. Hennes tro är envis och uthärdande. Låt oss titta lite nogrannare på vad hon utsätts för.

Det börjar i vers 23 med att Jesus inte svarar - Gud svarar inte på hennes bön. Har du bett någon gång och inte fått bönesvar? Visst är det lätt att ge upp, när det känns som att Gud inte hör? Men ibland väntar Gud med att svara på våra böner, för att pröva och stärka vår tro. (Se t.ex. Jer 14:9 samt Ps 22:2 och Job 35:14).

I fortsättningen av vers 23 ber läljungarna Jesus att skicka iväg henne för att hon stör. Har du någon gång känt dig som att du besvärar Gud? Människor kanske säger "Det där kan du ju inte be om".

I vers 24 börjar Jesus prata och förklarar varför han inte svarar. Han säger "Jag är sänd endast till de förlorade fåren av Israels hus", vilket i praktiken innebär "Jag har inte tid med dig. Andra människor kan jag bry mig om, men inte just dig." Det är ovanligt att Gud säger så till människor, men Han kan göra det för att pröva vår tro (jämför med hur Abraham prövades hårt av uppmaningen att offra Isak). Däremot kanske människor säger så till dig eller att djävulen viskar det till dig. Du kanske känner det så.

Sedan fortsätter det, i vers 26. Indirekt kallar han kvinnan för "hund" vilket i det bibliska sammanhanget var ett föraktfullt och nedvärderande tillmäle. Vad han i praktiken säger är "Du är inte värdig". Visst är det lätt att känna det så ibland. Så syndig som jag är såär jag inte värd att Gud svarar på mina böner - jag är knappt ens värd att be!

Men kvinnan ger inte upp, utan får till slut sitt bönesvar. Jag tror att det finns några nycklar som vi kan dra lärdom av. Jag tror det börjar redan med det första hon säger: "Herre, Davids Son". Enligt gamla testamentets profetior skulle den kommande Messias vara av kung Davids släkt (se 2 Sam 7:4-17). Kvinnan bekänner sig alltså till profetian och säger "Jag tror att det är du som är Messias". Om man läser evangelierna ser det ut som att denna kvinna var en av de första att bekänna Jesus som Messias. Lärljungarna bekänner t.ex. detta i Matteus 14:33 (se nedan), det vill säga kapitlet före berättelsen ovan.

Kvinnan börjar alltså sin bön med en bekännelse "Du är Messias. Förbarma dig över mig". Och sedan fortsätter hon att svara på liknande sätt på det som sägs. I vers 25 står det att hon "föll ner för honom och sade: Herre". På andra ställen översätts samma ord i grundtexten med att tillbe. Hon tillbad och sade "Herre...".

Sedan i vers 27 säger hon "Jo, Herre, också hundarna äter smulorna som faller från deras herrars bord". I praktiken säger hon "Det är ju så lite jag ber om. Jag vet att din kraft är så mycket större. Att bota min dotter är bara en liten smula för dig."

Om och om igen så bekänner hon Jesus som Messias, som Guds Son. Jag tror att det är det som gör att hon till sist får sitt bönesvar. Och jag tror att vi skall ta efter, och ha bekännelse, proklamation och tillbedjan som centrum i våra böner.

Vad är tillbedjan?

Men vad är då egentligen tillbedjan? Jag har pratat tidigare om att tillbedjan är ett märkligt ord som kan vara svårt att förstå för de som inte är kyrk-vana. I kyrkan använder vi i princip begreppet synonymt med stillsam lovsång. "Lovsång och tillbedjan". Men låt oss titta på några verser i Bibeln som talar om tillbedjan.

I Matteus 14:33 som jag hänvisade till förut står "Och de som var i båten tillbad honom och sade: 'Du är verkligen Guds Son.'". Samma ordföljd i grundtexten (grekiskans "proskuneo autos lego") återfinns även i Matt 8:2, 9:18, 15:25 (ovan) och 18:26. Man skulle kunna översätta detta till "tillbad genom att säga ...". Jämför med de flesta engelska översättningar som säger "...worshipped him, saying,...". Det är alltså (delvis) det de säger som är deras tillbedjan.

Ytterligare exempel är i samband med korsfästelsen, då det står att att soldaterna "slog honom i huvudet med en käpp, spottade på honom och böjde knä och tillbad honom" (Mark 15:19). Och när kung Davids son dött står det att David "steg upp från marken, tvättade sig, smorde sig, bytte om kläder och gick in i HERRENS hus och tillbad" (2 Sam 12:20a).

Jag tror att vi här i kan se kärnan i tillbedjan: att tala ut vem Gud är och vad Han kan göra. Att bekänna, deklarera, proklamera. Att på det viset glömma sig själv och bara ha ögon för Gud. Jag tror att lärljungarna tillbad genom att säga "Du är verkligen Guds Son" (Matt 14:33). Synagogsförestånden vars dotter just dött tillbad genom att säga "Min dotter har just dött. Men kom och lägg din hand på henne, så får hon liv igen." (Matt 9:18). Samma sak med den spetälske i Matt 8:2. Jag tror inte att soldaterna hånade Jesus genom att sjunga sånger för honom, utan genom att hånfullt kalla honom "Guds Son", "Messias" och "judarnas konung". När kung Davids son dött tror jag inte att han gick till Herrens hus och sjöng lovsånger. Jag tror inte han orkade sjunga utan jag tror att han storgrät, men mellan snyftningarna kanske kan lyckades klämma fram "Trots det som hänt så litar jag på att Du är Gud och har allt i Din hand".

Ibland kan jag irritera mig på några av våra moderna lovsånger. "Vi ber att du...", "Kom, gör si gör så...", "Vi skall följa dig... vi ger våra liv...". Texten i dessa sånger handlar om bön och överlåtelse, vilket förvisso inte är fel, men det är inte tillbedjan. Ibland kan jag till och med irritera mig lite på sångtexter som "Vi ger dig äran", "Vi upphöjer dig" etcetera. Det är förvisso åt rätt håll, att upphöja Gud. Men "vi" spelar ingen roll när det kommer till tillbedjan.

Tillbedjan handlar inte om oss utan tillbedjan handlar om Gud. Tillbedjan handlar om att glömma sig själv och bara ha ögon för Gud. Tillbedjan handlar inte i första hand om vad Gud gjort för oss, utan vem Gud är. Tillbedjan skall inte bero på våra omständigheter, för Gud är den samme igår, idag och för all evig tid.

Seger genom tillbedjan

Ett annat lysande exempel på framgång genom tillbedjan är berättelsen om kung Josafat i 2 Krönikerboken 20:1-25.

"¹ Sedan kom Moabs barn och Ammons barn och tillsammans med dem andra ammoniter för att strida mot Josafat. ² Man kom och berättade detta för Josafat och sade: "En stor skara kommer mot dig från landet på andra sidan havet, från Aram, och de är i Hasason-Tamar, det vill säga En-Gedi." ³ Då greps Josafat av fruktan och beslöt sig för att rådfråga HERREN, och han utlyste en fasta över hela Juda. ⁴ Och Juda samlades för att söka hjälp hos HERREN, och från alla Juda städer kom man för att söka HERREN. ⁵ Josafat trädde upp i Juda mäns och Jerusalems församling i HERRENS hus, framför den nya förgården. ⁶ Han sade: "HERRE, våra fäders Gud, är inte du Gud i himmelen och den som råder över alla hednafolkens riken? I din hand är kraft och makt, och det finns ingen som kan stå dig emot. ⁷ Var det inte du, vår Gud, som fördrev detta lands invånare för ditt folk Israel och gav landet åt din vän Abrahams efterkommande för evig tid? ⁸ De bodde där, och de byggde där en helgedom åt ditt namn och sade: ⁹ Om något ont kommer över oss, svärd, straffdom eller pest eller hungersnöd, så vill vi träda fram inför detta hus och inför ditt ansikte, ty ditt namn är i detta hus, och vi vill ropa till dig ur djupet av vår bedrövelse, och du skall då höra och hjälpa. ¹⁰ Se nu, hur Ammons barn och Moab och folket i Seirs bergsbygd - det var deras område du inte tillät Israel att gå igenom, när de kom från Egyptens land, utan de tog en omväg bort ifrån dem och förgjorde dem inte - ¹¹ se hur de nu lönar oss. De kommer för att driva bort oss från din besittning, som du har gett oss till arvedel. ¹² Skall inte du, vår Gud, hålla dom över dem? Vi förmår ingenting mot denna stora skara som kommer mot oss, och vi vet inte vad vi skall göra, utan till dig är våra ögon vända." ¹³ Hela Juda stod inför HERREN med sina små barn, sina hustrur och söner. ¹⁴ Då kom HERRENS Ande mitt i församlingen över Jahasiel, son till Sakarja, son till Benaja, son till Jegiel, son till Mattanja, en levit av Asafs söner. ¹⁵ Han sade: "Lyssna, alla ni av Juda och ni Jerusalems invånare och du konung Josafat! Så säger HERREN till er: Frukta inte och var inte förskräckta för denna stora skara, ty striden är inte er utan Guds. ¹⁶ Gå i morgon ner mot dem. De drar då upp på Hassishöjden, och ni skall träffa på dem där dalen tar slut, framför Jeruels öken. ¹⁷ Men då är det inte ni som skall strida. Ni skall endast träda fram och stå stilla, och ni skall få se HERRENS frälsning. Han är med er, ni från Juda och Jerusalem. Frukta inte och var inte förskräckta. Gå i morgon ut mot dem, och HERREN är med er." ¹⁸ Då böjde Josafat sig ner med ansiktet mot marken, och alla Juda män och Jerusalems invånare föll ner för HERREN och tillbad HERREN. ¹⁹ Och de leviter som hörde till kehatiternas och koraiternas folk, stod upp och lovade HERREN, Israels Gud, med hög och stark röst. ²⁰ Tidigt följande morgon gick de ut till Tekoas öken. Och när de drog ut, trädde Josafat fram och sade: "Hör mig, ni av Juda och ni Jerusalems invånare. Förtrösta på HERREN, er Gud, så har ni ett säkert fäste. Lita på hans profeter, så skall det gå er väl." ²¹ Sedan han hade rådgjort med folket, ställde han upp sångare som skulle prisa HERREN i helig skrud, medan de drog ut framför den beväpnade hären. De skulle sjunga: "Tacka HERREN, ty hans nåd varar i evighet." ²² Och när de började att sjunga och lova, lät HERREN ett angrepp komma bakifrån på Ammons barn och Moab och folket från Seirs bergsbygd, de som hade kommit mot Juda, och de blev slagna. ²³ Ammons barn och Moab reste sig upp mot folket från Seirs bergsbygd för att ge dem till spillo och förgöra dem, och när de hade gjort slut på folket från Seir, hjälptes de åt att förgöra varandra. ²⁴ När Juda män kom upp på höjden, varifrån man såg ut över öknen, vände de sig mot fiendeskaran, och se, där låg döda kroppar fallna på marken. Ingen hade kommit undan. ²⁵ Och när Josafat kom med sitt folk för att plundra och ta byte från dem, fann de bland dem både gods och döda kroppar och värdesaker i stor mängd. De tog för sig så mycket att de inte kunde bära det, och de fortsatte plundringen i tre dagar, ty bytet var stort."

Låt oss se på berättelsen mer i detalj, för också här finns många lärdomar.

Vad gör du när du ställs inför problem? Vad är det första du tänker på? Hur du skall lösa problemen? Själv brukar jag ofta börja med att oroa mig, och sedan göra planer för att hantera det värsta scenariot, sedan det näst värsta och så vidare.

Vad gör Josafat? Han grips av fruktan, och det första han kommer att tänka på är att rådfråga Herren (se vers 3). Tyvärr är det ofta det sista vi tänker på, som en sista utväg. "Nu har jag försökt allt och inget funkar. Det enda jag kan göra nu är att be". Det borde vara det första vi tänker på. I Josafats fall så var det ett stort problem som krävde drastiskta åtgärder och han utlyste därför en fasta i hela Juda.

I vers 6 börjar Josafat sin bön. Ett tag var det mycket snack om Jabes bön, men jag gillar verkligen Josafats bön. Han börjar med ren tillbedjan. "Gud du som...Var det inte du... ". Han talar om vem Gud är och vilka under Han gjort.

I vers 9 så säger han i praktiken "Om vi någon gång skulle få problem, så skulle vi vända oss till Dig Gud, för Du hjälper. Det har Du gjort förr. Vi litar på Dig."

Först i vers 10 och 11 kommer det fram att de faktiskt hade ett problem. Josafat förklarar kort problematiken och påpekar sedan återigen (i vers 12) att de litar på att Gud tar hand om situationen.

I vers 15 svarar Gud och säger "striden är inte er utan Guds". Många gånger finns det inget som vi som människor kan göra i en situation, men Gud kan alltid göra något. Och vi kan alltid be till Gud.

I vers 21 tar de till handling - men vilken märklig stridstaktik de har! Sångarna skulle gå framför den beväpnade hären. Det låter ju som rena självmordet! På detta sättet visar dock Josafat att tillbedjan är främsta vapnet. I Josafats fall var det en fysisk kamp - en strid mot människor av kött och blod - medan vår kamp idag ofta är andlig. "Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna." (Ef 6:12). Tillbedjan är fortfarande ett av de främsta vapnen i den kampen.

Och vad händer då, i vers 23. Fienden blir förvirrade och dödar varandra. Lovsång gör fienden förvirrad. Tillbedjan gör djävulen förvirrad. När vi får problem förväntas vi inte tillbe, det är inte den naturliga reaktionen. För vissa människor är den spontana reaktionen att svära. Och med detta perspektivet är det ju raka motsatsen till tillbedjan - att "tillbe" Satan och tala ut vem han är.

Att tillbe Gud i en svår situation är inte så lätt. Ofta rentav det svåraste att göra, när allt går emot oss. Men som ofta annars är det som tar emot mest också det som gör mest nytta. En löprunda på 10 kilometer gör mer nytta än en på 1 km - men det är mer motstånd. Att tillbe i jobbiga situationer är bland det som ger mest andligt motstånd - men också mest andlig nytta!

Avslutningsvis ser vi i vers 25 att de inte bara övervann själva hotet och vann (eller snarare klarade sig undan) striden. De hittade också värdesaker i så stor mängd att det tog dem tre dagar att bära det därifrån. De vann inte bara kampen, utan de kunde också stjäla ifrån fienden!

Frihet genom tillbedjan
Låt mig ta ett sista exempel på tillbedjan som leder till seger. I Apostlagärningarna 16 står det om hur Paulus och Silas blev befriade ur fängelset.

"När [fångvaktaren] hade fått [...] befallning [att noga bevaka Paulus och Silas], satte han dem i det innersta fängelserummet och spände fast deras fötter i stocken. Vid midnatt var Paulus och Silas i bön och sjöng lovsånger till Gud, och de andra fångarna lyssnade på dem. Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv, så att fängelset skakades i sina grundvalar. I samma ögonblick öppnades alla dörrar, och allas bojor lossnade och föll av." (Apg 16:24-26)

Paulus och Silas blev befriade. Några verser senare får vi läsa om hur fångvaktaren och hans familj blev frälsta. Paulus och Silas övervann inte bara hotet - de kom inte bara ut ur fängelset - de kunde också stjäla ifrån Fienden! De förde människor från mörker till ljus, från död till liv!

Det är resultatet av sann tillbedjan.

Tillbed oavsett omständigheter

Jag har nu lyft fram några exempel ifrån Bibeln och du förstår säkert var jag vill komma. Det är som sagt inte så lätt, men försök lära dig att tillbe Gud oavsett omständigheter. När du möter på motgångar - följ Josafats exempel, tillbed först.

Själv har jag övat på detta ett tag. Jag påstår mig inte ha kommit så långt på vägen, men min erfarenhet är att det fungerar. När det är så jobbigt att man knappt orkar be kan man "komma igång" genom att bara tala ut vem Gud är. "Gud du är Skaparen. Jesus Du är min Frälsare. Du är den som hjälper."

Tillbedjan oavsett omständigheter kan vara lite som "tvärt-om-leken". Man säger tvärt emot vad man upplever. Till exempel om man är sjuk så kan man tala ut "Herren är min läkare" (2 Mos 15:26). Om man är stressad eller orolig kan man säga "Tack att du är fridsfursten" (Jes 9:6). Om du känner dig som den kanaaneiska kvinnan - du är ovärdig och Gud hör dig inte - så kan man säga "Tack Jesus att du för min talan inför Fadern" (1 Joh 2:1).

Några exempel på hur Gud benämns i Bibeln, som du kan använda i din tillbedjan:

Jag Är
Den rättfärdige domaren
Fridens Herre
Den förste och den siste
Den Smorde Fursten
Uppståndelsen och livet
Fridsfurste
Davids rotskott
Lejonet av Juda stam
Den gode herden
Den klara morgonstjärnan
Vägen Sanningen och Livet
Amen
Trovärdiga och sannfärdiga vittnet
Trofast och Sann

Mattias Jiderhamn