Senast ändrad 2006-03-17
Denna text är ursprungligen en predikan ifrån 1998-06-07.
Guds längtan att välsigna oss och Givande
Den rubriken kan ju tyggas vara en salig blandning av det gôttase man kan hitta i bibeln och det som svider mest. Men vi skall se att de hänger mycket intimt ihop.
Joh 17:3 lyder "Detta är evigt liv att de blir ungdomsledare och sedan pastorer eller missionärer". Nej, nu blev det väl lite fel! Det står ju "Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus." Notera "...att de känner...". Vad innebär det då att känna Gud? Några som verkligen kände Gud var Adam och Eva innan syndafallet. Det står om hur Herren vandrade hos dem och pratade med dem. De hade verkligen gemenskap.
"Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. Och Gud välsignade dem. Gud sade till dem: "Var fruktsamma och föröka er, och uppfyll jorden och lägg den under er. Och råd över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över alla djur som rör sig på jorden." (1 Mos 1:27-28). Det allra första Gud gör när han skapat Adam och Eva är att välsigna dem. Han har längtat så otroligt efter det och kan knappt hålla sig tills Han är färdig med att skapa dem. På samma sätt längtar Gud otroligt efter att välsigna oss.
"Tvärtom skall ni välsigna, eftersom ni är kallade att ärva välsignelse." (1 Pet 3:9). Vi är alltså kallade att få välsignelse.
I Joh 8:36 står det "Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria". Men detta fria är inte det västerländska fria som i "får göra vad ni vill". Det ord för fri som användts betyder för judarna (både Jesus och lärjungarna var ju födda judar) "fria att göra Guds vilja"!
En dag när jag satt på jobbet uppenbarade Guds Ande plötsligt något för mig: "Att vara överlåten är inte att göra det som är 'andligt' ur människors ögon, utan att låta Gud göra vad Han vill med ens liv". Och vad vi minns från ovan så längtar Gud efter att välsigna oss. Överlåtelse är alltså delvis att låta sig bli välsignad.
Välsignelse hänger ihop med överlåtelse. "Ty Herrens ögon sveper över hela jorden, för att han med sin kraft skall bistå dem som med sina hjärtan hänger sig åt honom." (2 Krön 16:9 a). Notera att han skall "bistå dem som med sina hjärtan hänger sig åt honom". Med andra ord "Han skall välsigna dem som överlåtit sig åt Honom".
Låt oss åter gå till Adam. Tänk hur otroligt mycket Gud hade skänkt honom. I kärlek gav Han honom en underbar lustgård fylld med söta frukter, vackra blommor och en underbar natur. Varför skulle han då mitt ibland alltihop sätta ett träd bara för att säga "Det får du inte röra"? Jo, Han ville ju att Adam skulle älska Honom tillbaka. Nu gav Han Adam en möjlighet att visa denna kärlek genom lydnad. "Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud." (1 Joh 5:3a). Han säger alltså "Adam jag älskar dig verkligen och det hoppas jag att du förstår med tanke på allt gott och vackert jag har gett dig. Men i gengäld vill jag ha din kärlek, en kärlek som du kan visa genom lydnad. Så låt bli att röra just det där trädet".
Idag har vi inga träd. Däremot är något av det man sist överlåter sin ekonomi. Just därför tror jag att Gud använder ekonomin som en symbol för att man är helt överlåten. För är ekonomin överlåten är troligtvis allt annat det också.
"Tionde skall du ge av all sädesgröda som för varje år växer på din åker, och du skall äta den inför Herrens, din Guds, ansikte, på den plats som han utväljer till boning åt sitt namn: tionden av din säd, ditt vin och din olja, likaså det förstfödda av dina fäkreatur och din småboskap. Ty du skall lära att alltid frukta Herren, din Gud." (5 Mos 14:22-23). Notera sista meningen. Gud vill inte att vi skall skänka pengar till Hans verk för att Han behöver samla pengar. Han fostrar oss!
Vågar vi verkligen överlåta oss och ge allt till Gud?
Visst måste alla ge sitt liv för något? Varför då ge det till båten, sommarstugan, golf eller vad som helst när vi kan ge det till Gud, som vet bäst och vill välsigna?
Vi vill så gärna ha kontroll över våra liv och våra tillgångar att vi inte vågar ge bort det till Gud. Men hur kan vi då våga ge det till något annat? Håller du så hårt i dina pengar att du inte kan överlåta dem åt Gud är det egentligen inte du som äger dina pengar utan de äger dig!
"Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?
Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket? ... Nej, också det hade varit en straffbar missgärning - därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden." (Job 31:24-25, 28)
"Sedan sade han till dem: "Se till att ni aktar er för allt slags girighet, ty en människas liv består inte i att hon har överflöd på ägodelar."" (Luk 12:15)
"Och Gud sade: "Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika. Och må de råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden. Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. Och Gud välsignade dem. Gud sade till dem: "Var fruktsamma och föröka er, och uppfyll jorden och lägg den under er. Och råd över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över alla djur som rör sig på jorden."" (1 Mos 1:26-28). Mänsklighetens allra mest grundläggande uppgift är att råda och vårda jorden och hela skapelsen.
Vi äger egentligen ingenting, vi förvaltar. Haggai 2:9: "Ty mitt är silvret, och mitt är guldet, säger Herren Sebaot." Vi är bara förvaltare av Guds pengar! Som goda förvaltare skall vi självklart först ge det som tillhör Honom. Vi borde dessutom alltid, inför varje utgift tänka "Hur skulle Gud gjort med sina pengar? Skulle Han ha köpt det här? Skulle Han ha skänkt pengar till det här?". Det betyder INTE att vi skall undvara allt som är gott och trevligt, för det vill Han unna oss eftersom Han älskar oss.
Kanske bör du framför allt tänka på följande: Har Gud någonsin haft ont om pengar???
"Dessa tolv sände Jesus ut, och han befallde dem: ... Och där ni går fram skall ni predika: Himmelriket är nu här. Bota sjuka, uppväck döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar. Det ni har fått i gåva, ge det som gåva." (Matt 10:5a, 7-8). Givandet tillhör alltså den allmänna kallelsen.
"Vi vill tala om för er, bröder, vilken nåd Gud har gett församlingarna i Makedonien. Fastän de var hårt prövade, har deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom gjort dem översflödande rika på uppriktig hängivenhet. De har gett efter sin förmåga, ja, över sin förmåga och helt frivilligt, det kan jag intyga." (2 Kor 8:1-3). Givandet är alltså en gåva! Men hur kan det vara det?
Lagen om sådd och skörd
I mars -98 var jag i London med min flickvän. En kväll efter att vi varit ute och ätit skulle vi till en affär i närheten av hotellet. Några meter före affären, lutad mot väggen, satt en av dessa otaliga hemlösa som finns i en storstad som London och tiggde. Men just den här unge mannen var det något speciellt med. Han var nog runt 25 år och man såg verkligen hopplösheten i hans blick. Mitt medlidande väcktes och jag bestämde mig för att skaffa växel när vi var inne i affären. Jag tvekade dock hur mycket jag "vågar" ge eftersom jag hade fått för mig att någon berättat hur studenter tog med sig sovsäcken ut och tiggde för att dryga ut studiekassan (något jag senare avskedat som just som något "jag fått för mig"). Inne i affären är jag nästan gråtfärdig av medlidande. Eftersom jag upplever hur Guds Ande manar mig beslutar jag att ge lite mer, så när vi går förbi på utvägen så sträcker jag fram en £5 sedel (motsvarar ungefär våran 50- lapp). Den unge mannen tittar upp, sträcker sig efter sedeln, får ett leende i hela ansiktet, ser på mig och säger "Thank you very much sir!" ("Tack så väldigt mycket herrn!"). Något jag hoppas jag aldig glömmer. Det var så underbart att få ge! Vilken välsignelse. Jag blir nästan gråtfärdig än idag när jag skriver om det. Jag kunde inte prata om något annat på hela kvällen, så uppfylld var jag. Och jag skall säga dig att hade jag möjlighet att göra om det så skulle jag ge mycket mer!
Vad jag nu har beskrivit är ett praktiskt exempel på något som beskriv i bibeln bland annat i Joh 12:24 "Amen, amen säger jag er: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör, bär det rik frukt." och Luk 6:36-38 "Var barmhärtiga så som er Fader är barmhärtig. Döm inte, och ni skall inte bli dömda. Fördöm inte, och ni skall inte bli fördömda. Förlåt, och ni skall bli förlåtna. Ge, och ni skall få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall Gud ge er i famnen. Ty med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er." Även om dessa bibelställen handlar om Jesu död respektive förlåtelse i synnerhet så handlar de båda, i ett större perspektiv, om Lagen om sådd och skörd i allmänhet. Denna lag definieras tydligast i Gal 6:7 "... det människan sår skall hon också skörda." Denna lag är en universell lag precis som tyngdlagen.
"Sänd ditt bröd över vattnet, ty i tidens längd får du det tillbaka." (Pred 11:1)
"Och Isak sådde där i landet och fick det året hundrafalt, ty Herren välsignade honom." (1 Mos 26:12)
Principen för givande
"Nämen vad bra! Då slipper jag spela Bingolotto. Det är bara att lägga lite i kollekten så ordnar det sig. Eller?" NEJ, inte så. Vad vi skall se det som är som när en bonde sår. Han sår därför att han förväntar sig en skörd. När skörden kommer så sparar han undan en del till nästa sådd och använder överskottet till egna behöv. Vi skall allstå inte ge för att få, utan i förväntan att få, i tro. Därför att Gud har lovat "Ge, och ni skall få." (Luk 6:38a). Detta tog ett tag för mig att förstå; "inte för att få men i förväntan?". Försök att se det så här: Vi kan ge frimodigt, därför att vi vet att Gud förser. Vi ger inte för att få men av tillit till Honom. En hel del inspiration till denna predikan har jag hämtat ur boken "Bibelns väg till välsignelse" av Benny Hinn (som för övrigt rekommenderas varmt). Jag skall nu citera ett litet stycke ifrån boken som tydligt exemplifierar det jag försöker förklara. Benny Hinn skriver:
En gåva på 266 dolar kom till vårt arbete för en tid sedan. De flesta penninggåvor vi tar emot är på jämna, runda beopp. En gåva på 266 dollar verkade förljdaktligen ovanlig, så en av mina biträdande pastorer blev intersserad. Genom ett telefonsamtal fick han höra historien bakom gåvan. Det visade sig vara så att paret i fråga vid ett tillfälle hade haft en del ekonomiska motgångar och dragit på sig stora skulder. De förklarade att de 266 dollarna var allt de hade, och eftersom pengarna inte räckte till att betala någon av räkningarna och gjorde varken till eller från på allt vad de var skyldiga, beslöt de att ge hela summan till Herren och lite på honom för sina behov.Tänk noga på hur dessa människor agerade. De sa inte "Här har du 266 dollar Gud, så nu väntar vi bara på att du ger tillbaka!" utan de sa "Gud, vi ger allt vi har och vi litar på att du ordnar upp vår ekonomi".
Inom bara ett par veckor efter att de gett pengarna skedde det mest förunderliga mirakel. Man upptäckte olja på deras ägor, trots att man inte brukade hitta olja i deras del av landet. Ett oljebolag förhandlade fram ett kontrakt med dem om rättigheten till oljan. Kontraktet tillförsäkrade dem en inkost från oljan på 5 000 dollar i månaden! Och förutom den oväntade välsignelsen med 5 000 dollar i månaden från den befintliga oljan tänkte de börja borra efter mer olja på andra delar av deras mark. 1
Att lägga i kollekten är en typ av lovprisning och tillbedjan, precis som lovsång. För att verkligen kunna ge på det viset måste vi förstå vad Gud har gjort för oss och vara tacksamma. Vi måste förstå att "Inte sände Gud sin Son till världen för att döma den utan för att världen skulle bli frälst genom honom." (Joh 3:17), inte för att vi skall bli förbannade utan för att vi skall leva under välsignelsen.
"Jesus satte sig mitt emot offerkistan och såg hur folket lade pengar i den. Många rika gav mycket. Där kom också en fattig änka och lade ner två små kopparmynt, några ören. Då kallade han till sig sina lärjungar och sade till dem: "Amen säger jag er: Denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra som lade något i offerkistan. Ty alla gav de av sitt överflöd, men hon gav av sin fattigdom, allt vad hon hade att leva på."" (Mark 12:41-44)
"Finns den goda viljan, så är den välkommen med vad den kan ha och bedöms inte efter vad den inte har." (2 Kor 8:12)
"Var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång. Ty Gud älskar en glad givare." (2 Kor 9:7)
"Gärna skall du ge åt honom, och ditt hjärta skall inte vara motvilligt, när du ger åt honom, ty för en sådan gåvas skull skall Herren, din Gud, välsigna dig i alla dina verk, i allt vad du företar dig." (5 Mos 15:10)
I dessa verser framgår det tydligt att precis som vi skall sjunga från hjärtan när vi lovsjunger Gud skall vi också ge ifrån hjärtat. Sjunger vi bara för sångens skull, eller ger vi bara för att inte skilja oss från mängden, så bli Gud bedrövad. Ingen kräver att vi skall ge till den vi älskar, det gör man frivilligt och med glädje. Man bryr sig heller inte om ifall man förlorar. Detta hade Job fått i rätt perspektiv med Gud. "HERREN gav, och HERREN tog. Lovat vare HERRENS namn!" (Job 1:21)
Många vill lätt se tiondegivandet som ett banklån. Vi har fått pengar, som vi sedan måste betala tillbaka. Gör vi inte det vet vi inte riktigt vad det får för konsekvenser. Försök istället se det som en son som får veckopeng av sin far. Sonen får pengarna att göra (nästan...) vad han vill med. Tänk dig sedan när den lille killen på 6-7 år kommer och sträcker fram en femkorna och säger "Här pappa! Den får du för att jag tycker om dig". Inte för att pappan behöver 5:-, men tänk vad glad han måste bli när hans son visar sin kärlek så tydligt. Så kan vi glädja Gud, genom att lägga 10% av vår inkomst i kollekten och säga "Gud jag älskar dig, och för att du skall vara säker på det så visar jag det genom att göra som du sagt och lägger ned dessa pengar inför dig". Precis som andra föräldrar vill Gud inte ha barn som är lydiga för att de annars blir bestraffade eller för att det är bäst för dem, utan för att de älskar sina föräldrar.
"När du under det tredje året, tiondeåret, har lagt av all tionde av vad du då har fått i avkastning och ... då skall du inför Herrens, din Guds, ansikte säga: "Jag har nu fört bort ur mitt hus det heliga, ... Skåda nu ned från din heliga boning, himmelen, och välsigna ditt folk Israel och det land som du har gett oss, så som du med ed lovade våra fäder, ett land som flyter av mjölk och honung." (valda bitar ur 5 Mos 26:12-15). Alltså, när vi gett vårt tionde så har Gud sagt att då SKALL vi be om välsignelse. Vi skall be om det och Han skall välsigna oss.
Jag har nu skrivit mest om att bli välsignad ekonomiskt, men tiondegivandet har betydelse för dig inte minst andligt! I givandets fotspår följer saker såsom Frälsning, Evig arvedel, Beskydd, Bönesvar, Belöning, Bevarande, Seger, Styrka, Befrielse och Hälsa.
Malaki 3
Det finns ett kapitel i Bibeln där man antagligen kan finna fler av tiondets sanningar än någon annan stans. Så plocka nu fram din Bibel (eller klicka på länken), slå upp Malaki 3 (sista boken i GT) och läs verserna 6 och 10 - 12.
v 6 Du kanske undrar vad den 6:e versen hade i sammanhanget att göra men faktum är att den är av största vikt. När Gud säger att Han inte har förändrats och att Jakobs barn inte har upphört så tänker Han på det förbund han frivilligt slutit med Israels folk, för att de skall vara Hans barn. Vad Han egentligen menar är alltså "Det som jag nu skall säga säger jag av kärlek, för att jag älskar er och vill ert bästa". Inför de kommande verserna måste Gud först klargöra att motivet är kärlek.
v 10 "...och pröva så hurdan jag blir". Gud befaller oss faktiskt att, när vi gett vårt tionde, pröva honom. Han säger alltså "Jag garanterar dessa effekter" ungerfär som i reklamen; "Är du inte nöjd efter tio dagar så får du pengarna tillbaka". Drygt ett halvår efter det att jag började ge tionde hade Gud välsignat mig med en flickvän, ett jobb och en bil, för att nämna de större sakerna. Men jag tänkte nu berätta om en annan händelse. Det råder nämligen lite skilda uppfattningar om huruvida man skall räkna av tiondet före eller efter skatt. Så jag tänkte "OK, denna månaden ger jag 10% före skatt, så skall vi se om jag märker någon skillnad i hur mycket du välsignar mig Gud". Oj, oj, oj. Glöm inte att vi kan inte ge mer än Gud (Luk 6:38). Så vad hände? Jo, följande månad när jag varit och tagit ut pengar får jag se på kontoutdraget att jag fått mer lön än förväntat! Summan av det hela är att jag gått ungerfär hundra kronor plus.
v 10 "Förvisso skall jag då öppna himmelens fönster..." Att Han skall öppna himmelens fönster innebär att han skall komma med sin närvaro. Och när Guds närvaro är här blir det väckelse. O S Hawkins skall ha sagt
Det principiella hindret för att utbreda Guds rike är girighet. Det är det främsta hindret för en himlasänd väckelse. Det verkar som att när man väl knäckt ryggen på girigheten, svävar ens ande ut i osjälviskhetens regioner. Jag tror att jag tryggt kan säga att det inte kan bli någon fortgående väckelse utan ett "glädjefyllt" givande. Och jag är inte rädd för att bli motsagd: där det finns ett "glädjefyllt" givande, där blir det snart väckelse! 2v 10 "...och utgjuta över er riklig välsignelse". Synd bara att de i den svenska översättningen missat det riktigt härliga. I den engelska fortsätter det "...så att det inte finns rum nog att ta emot den". Läs nu 5 Mos 28:1-8 och 12a så skall du se vad Gud menar med att Han skall välsigna dig!
v 11 I den engelska bibeln står det ungegär "Och jag skall tillrättavisa fördärvaren...". Det handlar alltså om skydd mot vår andliga fiende.
v 11 Det folk som Gud talade till genom Malaki var i huvudsak ett jordbruksfolk. När Gud då sade att han skulle skydda deras frukt på marken innebar det att han skulle välsigna deras arbete, deras livsfrukt, och trygga deras framtid.
v 12 Som tiondegivare kommer vi också bli ett vittnesbörd om Guds godhet.
En del vill dessutom tolka ut välsignande av familjen och den kristna tjänsten men jag nöjer mig nu.
Avslutningvis hoppas jag du vill ta del av några uppmuntrande löften:
"Men för er, ni som fruktar mitt namn, skall rättfärdighetens sol gå upp, med läkedom under sina vingar. Då skall ni slippa ut och hoppa som kalvar som har varit instängda i stallet." (Mal 4:2)
"Det är Herrens välsignelse som ger rikedom, och egen möda lägger inget därtill." (Ords 10:22)
"ära Herren med dina ägodelar och med förstlingen av all din gröda, så skall dina lador fyllas med överflöd, och av vinmust skall dina pressar flöda över." (Ords 3:9-10)
"Det säger jag: Den som sår sparsamt skall skörda sparsamt, och den som sår rikligt skall skörda rikligt. ... Och Gud har makt att låta all nåd överflöda till er, så att ni alltid och under alla förhållanden har nog av allting och kan ge i överflöd till varje gott verk. ... Han som ger såningsmannen säd till att så och bröd till att äta, skall ge er säd och mångdubbla den och låta er rättfärdighet bära god skörd." (2 Kor 9:6, 8, 10)
"Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?" (Rom 8:32)
