Senast ändrad 2006-03-17 Denna text är ursprungligen en predikan ifrån 2001-11-25. Frihet Är vi verkligen fria? I Johannes 8:36 säget Jesus "Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria". Men stämmer verkligen det, blir vi verkligen fria? Jovisst är vi fria i den mening att vi inte längre är fångar under synden. Men frågan är ifall vi är helt befriade? Ibland kan jag tycka att det skulle stå "Om nu Sonen gör er fria, borde ni verkligen vara fria". Även om vi tagit emot Jesus som Herre och frälsare och även om vi blivit fyllda av den Helige Ande, så finns det fortfarande mycket som kan binda oss. Med det menar jag att saker fortfarande kan hindra oss från att leva i Guds plan för våra liv. Exempel på saker som kan binda oss är: Avgudar. I Gamla Testementet hände det ofta att Israels folk lämnade Gud och tillbad avgudar. Som jag hoppas du är medveten om är det idag andra saker som långt oftare stjäl vårt fokus än stenstoder och guldkalvar. Om vi värdesätter eller prioriterar någonting högre än vår relation med Jesus blir det något som binder oss. Onda andar/demoner. Synd. "När vi alltså har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger, och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss." (Hebr 12:1) Religion, tradioner och ritualer. Det är skrämmande vanligt, inte minst i de katolska delarna av världen, att kristendomen görs om från en relation till en religion där man sätter ritualer och traditioner i centrum. Tvivel. Vi vågar inte lita på Gud. Eller vi tror inte på oss själva, vilket i och förlängningen också är att misstro Gud som skapat oss. Du själv. Genom en snedvriden självbild eller felaktiga föreställningar så kan du själv bidra till att bli bunden. "Måsten". Det du tror att du måste göra hindrar dig från att göra det Gud vill att du skall göra. Människor. Andra människor kan binda dig genom sina förväntningar, sina fördomar eller sin fördömelse. Detta kan vara både uttalat och outtalat. Har du sett filmen "Truman Show"? Det är ett väldigt konkret exempel på hur en människa ofrivilligt (och ovetades) hålls "fången" av andra människor. Under filmen så tänker man gärna "Så får man ju inte göra!". Fast ändå gör antaligen både du och jag samma sak, fast genom våra attityder. Kom dock ihåg att andra människors åsikter lågt ifrån alltid är av ondo. Man skall definitivt inte strunta i mogna kristnas åsikter; de kan hjälpa oss att undgå att begå misstag. Ansvaret för att åsikterna blir till uppbyggelse ligger egentligen hos "bedömaren" och inte hos den "dömde". "Låt oss därför inte längre döma varandra. Besluta er i stället för att inte lägga något hinder i vägen för en broder, så att han snubblar och faller. " (Rom 14:13) Titlar, positioner, uppdrag. Olika typer av "stämplar" kan stänga in dig i en viss föreställning eller förväntan. I västvärden har det i många fall blivit en överbetoning på frihet. USA är ett typexempel där individens frihet värderas högre än något annat. Detta har även tagit obibliska proportioner som till exempel individens frihet att välja abort och i vissa fall att individens frihet är viktigare än ansvaret gentemot familjen. Det är inte den typen av frihet jag talar om här. Varför behöver vi frihet? I filmen "Prinsen av Egypten" kan man se händelserna i 2 Mosebok. Bland annat när Mose och Aron gick till farao och sa "Så säger HERREN, Israels Gud: Släpp mitt folk, så att de kan hålla högtid åt mig i öknen!" (2 Mos 5:1). Den främst anledningen till att vi skall vara fria är för att vi skall kunna fira gudstjänst inför Gud. Ordet "gudstjänst" behöver nästan en varningstext eftersom det riskerar att bidra till att binda våra tankar i tradionsmönster enligt ovan. Men vad det innebär är i huvudsak två saker: 1. Frihet att tillbe Ordet "tillbedjan" är definitivt ett ord man behöver varna för. Utanför kyrkan har det en negativ klang och tankarna går gärna till någon urinvånare som ligger med ansiktet mot marken framför en totempåle eller dylikt och rabblar någon ramsa. Engelskans "worship" är ett rikare ord som jag hellre använder. Inom kyrkan använder vi ordet (som substantiv, både svenskans tillbedjan och engelskans worship) oftast när vi talar om att sjunga lovsång till Gud. Ibland önskar man att det längst bak i Bibeln fanns Uppslagsboken istället för Uppenbarelseboken. Då kunde man ju slå upp vad "tillbe" betyder, i biblisk mening. Men vi skall istället se på ett par bibelord. "Och de som var i båten tillbad honom och sade: "Du är verkligen Guds Son."" (Matt 14:33). Samma ordföljd i grundtexten (grekiskans "proskuneo autos lego") återfinns även i Matt 8:2, 9:18, 15:25 och 18:26. I dessa verser skriver den engelska Bibeln (KJV) "...worshipped him, saying,...". Om man översätter det till svenska kan det betyda "tillbad genom att säga ...". Före korsfästelsen står det att soldaterna "slog honom i huvudet med en käpp, spottade på honom och böjde knä och tillbad honom." (Mark 15:19). När kung Davids son dött står det att han "steg upp från marken, tvättade sig, smorde sig, bytte om kläder och gick in i HERRENS hus och tillbad." (2 Sam 12:20a) Genom att studera detta tror jag att vi kan hitta kärnan i tillbedjan: att tala ut vem Gud är och vad Han kan göra. Att bekänna, deklarera, proklamera. Att på det viset glömma sig själv och bara ha ögon för Gud. Jag tror att lärljungarna tillbad genom att säga "Du är verkligen Guds Son" (Matt 14:33). Synagogsförestånden vars dotter just dött tillbad genom att säga "Min dotter har just dött. Men kom och lägg din hand på henne, så får hon liv igen." (Matt 9:18). Samma sak med den spetälske i Matt 8:2. Jag tror inte att soldaterna hånade Jesus genom att sjunga sånger för honom, utan att på ett hånfullt sätt säga "Du är Guds Son", "Du är judarnas konung". När Davids son dött tror jag inte att han gick till Herrens hus och sjöng glada lovsånger. Jag tror han storgrät, men mellan snyftningarna kanske kan lyckades klämma fram "Trots det som hänt så litar jag på att du är Gud och har allt i din hand". Vi behöver bli fria att högt bekänna att Gud är gud och att Jesus är Hans son. Ett exempel på att vara bunden ifrån detta är Jesu lärljunge Thomas, som utan egentlig anledning kallas Thomas Tvivlaren. Precis som de övriga lärljungarna ville han se Jesus med egna ögon innan han trodde att Han var uppstånden: "Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och sticka fingret i hålen efter spikarna och inte får sticka min hand i hans sida, så kan jag inte tro." (Joh 20:25). När han sedan får se honom säger Jesus "Räck hit ditt finger och se mina händer. Och räck hit din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte utan tro!" Thomas svarade honom: "Min Herre och min Gud!"" (Joh 20:27-28). Thomas var bunden av tvivel, men när han väl blev satt fri från dem så behövde han inte sticka handen i sidan och säga "OK då, jag erkänner att du uppstått". Istället faller han sannolikt ner på knä inför Jesus och tillber: "Min Herre och min Gud!". 5 Mosebok 6:5 säger "Och du skall älska HERREN, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av all din kraft". En som kunde detta med "all din kraft" var kung David. När de förde in arken i Jerusalem står det att han "dansade med all kraft inför HERRENS ansikte" (2 Sam 6:14). Men när Davids fru Mikal "såg kung David hoppa och dansa inför HERRENS ansikte, föraktade hon honom i sitt hjärta." (2 Sam 6:16). När David sedan kommer hem kommer Mikal ut och möter honom och skäller ut honom: "Hur härlig har inte Israels konung visat sig i dag, då han blottat sig inför ögonen på sina tjänares slavkvinnor, så som lössläppt folk gör!" Då sade David till Mikal: "Det var inför HERREN, han som har utvalt mig framför din far och hela hans hus och som har insatt mig till furste över HERRENS folk Israel, ja, inför HERREN dansade och gladde jag mig. Jag skall bli ännu ringare än detta och förnedrad i egna ögon." (2 Sam 6:20-22). Mikal försökte genom sin nedlåtande attityd binda David, och det kunde mycket väl lyckats. Men som tur var prioriterade David sin relation med Gud. Efter detta står det "Och Mikal, Sauls dotter, fick inte några barn så länge hon levde." (2 Sam 6:23). Kanske var det någon sort straff ifrån Gud att hon blev barnlös (vilket var en ännu större olycka då än nu), eller kanske berodde det på att David var så arg att han aldrig mer hade sex med henne. Hur som helst tror jag att det är en indikation på allvaret i vad hon gjorde. Det har också betytt mycket för mig personligen att få detta perspektiv på tillbedjan. Ibland när det känns lite tungt eller bara är "en sådan där dålig dag" kan jag tala ut för mig själv "Jesus är Guds son. Han är Messias, min frälsare" etc, så känner jag hur jag "lyfts i anden". Jag rekommenderar dig varmt att prova det någon gång när du har behov av det. 2. Frihet att tjäna "Hur skall det då vara, bröder? Jo, när ni samlas [till gudstjänst] har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse." (1 Kor 14:26). Detta skriver Paulus efter att han givit nogranna instruktioner om nådegåvorna. Det blir nästan som en slutsats till det han just skrivit om. Jag vill rekommendera dig att läsa mitt bibelstudium om nådegåvorna genom att klicka på denna länk. Men som en kort sammanfattning kan vi säga att nådegåvor är gudomlig/övernaturlig utrustning - förmågor och färdigheter - som hjälper oss att ära Gud och tjäna och bygga upp varandra. Alla kristna har minst en nådegåva (se 1 Kor 12:4-7, 11). Både 1 Kor 12:31 och 1 Kor 14:1 uppmanar Gud oss att ivrigt söka vinna nådegåvorna. Tyvärr har de svenska översättningarna (NT81, Folkbibeln och Bibel 2000) missat ordet "ivrigt" (grekiskan zeloo, på engelska ofta eagerly eller earnestly). Hur många kristna är det egentligen som ivrigt söker vinna de andliga gåvorna? Gör du det? Om inte, varför? Beror det på okunskap, att vi inte visste om att det fanns nådegåvor eller vilka de är? Beror det på att vi inte vill? Beror det på någon form av ofrihet? Är vi rädda för vad den och den skulle tycka? För att folk skall säga "Men hon som ..., inte kan väl hon ..."? Okunskapen hoppas jag kunna råda bot på genom bibelstudiet nämnt ovan. För egen del handlar det mest om otro. Jag har upptäckt två nådegåvor hos mig och har svårt att tro Gud om fler och blir därför ofri att be om det. Hur är det för dig? Är det något som binder dig från att vinna fler nådegåvor? För att sammanfatta: Gud vill att vi skall vara fria. Fria att tillbe Honom. Fria att tjäna Honom för att bygga upp varandra. Han ropar ut "Släpp mitt folk!" Mattias Jiderhamn